Nu är det ett sånt där tråkigt tillfälle igen då jag börjar tappa hoppet och inte har en aning om vem jag ska prata med. Jag har inte gjort någonting förutom rökt cigaretter, druckit vatten och redigerat bilder i flera dagar.
Jag kan aldrig riktigt förstå varför svackorna kommer och bara för att någonting går bra en gång betyder det inte att jag inte kommer må piss över det nästa gång och sjunka ner till någon typ av botten igen. Jag antar att det liknar depression ganska mycket men det är ju inte så att jag gråter hela tiden eller inte kan göra något. Jag kan bara inte göra det jag borde göra...
Hur fan tar man sig ur något sådant? Varför har inte landstinget skickat någon tid? Jag borde vara ruskigt prioriterad eftersom jag trots allt försökte dö i somras, var ruskigt nära och fick bo på sluten avdelning ett tag. Det var förresten bra men hemskt det där med sluten avdelning. Man fick lugn och ro och alla andra var tokigare än en själv.
Jag måste hitta på ett sätt att kunna vara nere ett tag men sedan sluta, det här håller inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar